Hej, nu har jag äntligen startat den nya bloggen av många anledningar ^^
Så ja, detta är den nya:
http://oneamongallstars.blogg.se/
Besök den mycket gärna ^^
Godnatt/Malin

Hej, jag vill säga förlåt om jag varit väldigt seg denna vecka på skriva i fall det är nu någon som läser detta xD
Men jag om ja ska vara helt ärlig så har jag varit ganska lat denna vecka bara :@
Fast det är lov så jag har rätt till det, tycker jag x)
Hur som helst, så kan jag berätta lite vad som hänt denna vecka.
För det första jag har för det mesta varit med min pojkvän<3 <3 <3
Sen även ägnat väldigt mycket tid till halloween saker :D
Jag har klätt ut mig ganska så mycket vilket är jätte kul oxh fått min bror och hans flickvän + August att klä ut sig med mig c:
Sen har jag även kanske blivit lite bättre på att sminka sår och sådant även om jag bara gjort det två gånger nu.
Detta blev resulltatet för min andra sminkning.

Jag har läst ”100 meter LYCKA” av Maria Nygren. Den är skriven 2012 och tryckt samma år men utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag.
 
Boken handlar om 17åringen Ninna som är sjuk. Hon är sängliggande och varit sjuk väldigt länge men sen kommer det en ny skötare till henne. Han heter Munir och han ger Ninna nytt hoppa om livet.

Först blev jag väldigt förvirrad över början eftersom jag inte kunde riktigt avgöra var Ninna befann sig men efter att läst ett tag så kom man in i boken och blev väldigt chokad av hur författaren utryckte sig. Den är väldigt fint och bra skriven. Man blir tagen av varje ord och jag fattar inte riktigt var författarna fått alla ord från, och sen förstår jag inte hur författaren kunde göra boken så lång utan den blev tråkig. Alla karaktärerna är beskrivna så bra och jag kan verkligen se alla personer framför mig när jag läser denna bok. Jag känner igen mig i vissa delar i boken då man känner sig hopplös eller när några av personerna bråkar. Eftersom man känner ibland att när man pratar folk, att dom inte riktigt lyssnar. Författaren får verkligen fram alla olika sorters känslor och jag tror Ninnas drömmar är dom som är mest tagande i boken, eller kärleken från hennes lillasyster som hon inte riktigt vågar visa till Ninna. Sen märker man tydligt att Ninna är jätte sjuk för hon tror att hennes drömmar är verklighet.

I början tänkte jag att denna bok måste vara den positivaste och mest hoppfulla boken i hela världen vid tanken på namnet, men den var inte den gladaste boken jag läst direkt. När jag började läsa denna bok så blev jag tagen och fast. Jag lever mig verkligen in i hur jobbigt det måste vara att vara sängliggande hela tiden och att ens kropp knappt fungerar och hur svag och känslig kroppen måste vara. Ett sådant liv skulle jag aldrig klara av. Jag blev nästan arg över hur Ninnas mamma eller hur hela hennes familj betedde sig mot Ninna för ingen hade direkt någon hopp för henne. Det måste vara jätte jobbigt att ha en familj som inte lyssnar på en då hon pratar om sina drömmar som ingen tror på. Fast detta ändrats då Munir kommer in i bilden men jag fattar fortfarande inte hur Ninna orkar med allt. Om jag hade varit hon så hade jag gett upp väldigt tidigt.

Jag tyckte om denna bok väldigt mycket. Den är nog den mest känslomässiga bok som jag hittills har läst, eftersom jag har aldrig någonsin gråtit så mycket som jag gjorde till denna bok. Boken handlar nog mest om hopp, enligt mig eftersom när man läste boken så kunde man aldrig riktigt sluta hoppas. Jag ville verkligen att allt skulle bli bättre och bättre hela tiden men inget liv fungerar så, antar jag, även fast allt har börjat gå uppåt för mig. Efter jag läst denna bok så har jag lärt mig att jag verkligen aldrig vill ge upp även om det handlar om liv eller död. Jag ska verkligen njuta av den tid jag har att leva och under den tiden så ska jag försöka hjälpa folk, kanske sådana som Ninna.

By Mjum<3

Ja, jag kan ju berätta lite varför jag skriver nästan tack i varje inlägg till Cicci<3
Det är nämligen så att enda sen jag typ starta denna blogg så har hon alltid peppat upp mig och skrivit fina saker som hållt mig på bra humör<3
Så inte bara hemska saker har hänt i mitt liv.
Jag tänkte kopiera över det hon skrev till min om "mi historia" inlägg och jag blev så rörd så jag började nästan gråta.
Innan jag skriver det så vill jag säga tack till dom sagt att jag varit modig som skrivit ner "min historia".
Jag e jätte glad över det C:

Hej Malin.

Nu använder jag det namnet eftersom du verkar känna dig helt okej med det!

Okej, vart tusan börjar jag?!

Har läst din historia. Och fasen, vilken tuff läsning.
Med andra ord, vilka tuffa år det varit för dig.
Hade inte förstått att det varit så kärvt och illa.

Bra att du delar med dig. Tror det finns något helande i att skriva av sig.
Och jag tänker att människor som umgås med dig får en större förståelse för hur du reagerar och är i vissa situationer.
Och även hoppas jag att tjejen du beskriver, samt alla de andra som varit fördjävliga mot dig läser detta.
Kan nog vara bra för dem att inse att det de tycker är "harmlöst" spelar otroligt stor roll för den de utsätter.
Därför tycker jag det är toppen att du tog dig tid och mod att skriva ned det!

Du låter oss läsare förstå så mycket.
Allt från hur du kämpat för att synas och få bekräftelse, att det behovet gjort att du satt dig i situationer du kanske inte gillat, men du ville synas, så därför gjorde du det.
Och det är absolut inget att skämmas för. Någonsin.
Utan jag tycker det är perfekt att du vet varför du gör som du gör, och vilken den grundläggande känslan bakom allt är.

Du berättar så bra om hur folk tycker du är annorlunda, att de nästan inte minns dig med blont långt hår.
Men det minns jag ska du veta.
Du var inte gammal när jag träffade dig första gången.
Då hade du långt ljust hår, och var en väldigt kramig liten tjej, en som man fick kontakt med.

Du berättar om hur det påverkat dig att inte ha så bra kontakt med din familj. Hur det kändes när Anja väntade Idun och hur det kändes när Idun kom till världen.
Jättebra att kunna sätta ord på de känslorna.
Och jag blir jätteglad att läsa att du har så mycket bättre kontakt med hela din familj nu och att känslorna för Idun finns så starkt.
Det är ju viktigt det här med familj. Och jag kan tänka mig att det blir ett tomrum om man inte har så starka band till dem.
Riktigt roligt att det har förändrats.

Sedan skriver du så kärleksfullt om dina vänner och din kusin. De som stannat kvar eller kommit tillbaka efter att ha varit borta.
Om konfalägret som förändrade så mycket.
Du beskriver så fantastiskt bra om hur det ibland har varit svårt att vara vän med dig.
Jag är glad att du nu har en umgängeskrets som du gillar. Och som gillar dig.
Det är värt allt här i världen.

Och Agge.
Han verkar ha lyckats med något speciellt.
Att få dig att känna dig älskad, söt, omtyckt och speciell.
Du har verkligen blivit rik. En pojkvän som är fantastisk och vänner som du tycker mycket om!!!
Samt en familj som känns som din.
Mycket har verkligen förändrats på kort tid.
Helt plötsligt får jag känslan att du tycker rätt mycket om ditt liv.

Tillbaka till att vara annorlunda.
Du vågar vara den du känner för att vara.
Och vara annorlunda betyder att folk tittar på en och har åsikter om en, vilket är perfekt för den som behöver få synas.
Och det gör även ont. För det finns alltid folk som inte tål att man är annorlunda, utan gör sitt bästa för att trycka ner.
Jag tycker det är bra att du vågar vara något annat än "traditionellt söt".
Sådana människor finns det alldeles för gott om i världen.
Som gör det som behövs för att ha rätt kläder, rätt frisyr, rätt musiksmak, rätt intressen och rätt åsikter för att få passa in i gruppen och höra till.

Jag gillar folk som vågar göra annorlunda.
Trots att det kostar att vara annorlunda.

Du verkar ha landat så mycket i dig själv på sistone.
Du verkar glad, harmonisk och förväntansfull på livet.
Jag gissar att det är en mix av allt som helt plötsligt går åt samma håll, dit du vill, som får dig att verka så tillfreds.

Du är en konstnärssjäl.
Oavsett om det handlar om att måla, rollspela, klä ut dig på skolan eller baka.
Du skapar.
Sådana människor sitter inte still och fastnar i mönster, utan de går framåt, mot nya utmaningar och mål.

Som sagt, det gör så ont att läsa hur svårt du haft det. Att det inte riktigt funnits så många där för dig.
Att du inte tyckt om dig själv.
Jag tycker det är jättemodigt att lägga ut det till offentlig läsning.
För jag tänker att många som läser detta är långt mer insatt i situationen och människorna du beskriver än vad jag är, så de vet vad du pratar om.
Och en del får sig nog en rejäl ögonöppnare för hur du upplevt det.

Därför kändes det bra att läsa att vinden vänt för dig.
Att du tycker bättre om dig själv.
Att du har pojkvän, vänner och familj som bryr sig om dig.
Och att du känner dig förväntansfull inför framtiden.

Hela din berättelse får mig att tänka att du är så otroligt stark.
Du tog dig igenom allt när livet var svart och inte hade något värde för dig.
Du tog dig vidare, genom skiten och gråten.

Och här är du idag.
Tack och lov att du tog dig vidare, och att du är kvar här idag, och kan njuta av ditt liv.
Livsgnista är det bästa som finns, det rustar en för de motgångar som kommer att kanta livet.
Och den gnistan verkar du stråla av nu.

Kram på dig Malin Mjum, och tack för att du delar med dig av din historia.

 

Jag tror många förstår att när jag läste detta så började jag gråta<3
Jag har som alltid upplevt min historia som att jag vore svag och feg eller något liknande och att bli kallad stark<3
Det känns så undebart,
Jag blev rörd av varje ord och jag kan säga direkt att Cicci har inspirerat mig med en massa saker.
Särskilt målning c:
Detta är ju inte det enda hon skrivit till mig så jag är jätte tacksam<3
Just nu försöker jag att göra en värdig målning till tack men jag tycker att det inte riktigt räcker egentligen vid tanken på hur mycket Cicci stärkt mig och funnits i vissa situationer som varit väldigt jobbiga<3
Så min målning som är nästan klar som jag tänkt ge till Cicci, känns inte alls värdig :/<3
Jag är nog henne evigt tacksam samt som att jag är det till mina vänner som stannat kvar och min pojkvän som har höjt min självkänsla så högt så jag inte kan riktigt känna mig äcklig längre, nästan bara fin..:$

Får ju läsa detta varje dag då jag vaknar, gissa vem som skrev det?
August och han skrev inte bara det :$

Jag tycker att jag har världens bästa pojkvän och jag hoppas vi varar för evigt<3
Jag blir så glad av att läsa detta varje morgon och jag kommer aldrig tvätta bort detta<3
Kanske kommer bli tvungen men då är det mot min vilja<3
Jag menar han skrev det med mitt läppstift och sen så kan jag inte tycka det är mer än super duper gulligt och det finaste någon skrivit till mig med läppstift :$<3
Höhö<3
Så det är folk som stärker mig och inte en chans mig själv fast ibland har jag inte sett några utväger och gjort saker som jag ångrat men det är för jag inte kunde göra det "rätta" då eller hur man ska beskriva det.

Denna fick jag i födelsedags present tror jag, kanske när jag fyllde 13 av Elin och jag tror inte att någon vet hur mycket jag saknar denna människa eftersom hon funnits i alla fall som hjälp då och då även om jag aldrig riktigt berättat hur folk var mot mig på skolan då<3
Jag ville visa henne att man kan vara omtyckt fast man var konstig som jag alltid varit<3
Nu räcker det med rörande saker för idag :$
Jag kommer inte kunna blogga fören på söndag eller måndag igen och idag ska jag äntligen träffa August<3

Han gav mig denna typ bara någon dag efter jag och han varit ihop i tre månader och det e en av dom finaste och gulligaste sakerna jag fått :$
Jag längtar så det knakar till ikväll<3
Det verkar som jag hinner träffa syrran innan jag far så jag ska krama henne :)
Dock blir det lite senare till August så jag blir lite ledsen i ögat av det<3
Ni får ha en jätte bra dag och helg<3
Som sagt om någon har frågor så kan ni bara skriva till mig igenom fb som dom flesta har gjort som läser/läst min blogg<3
Puss o kram//Malin